Reflektion av del 3 i Lärare av imorgon

En tanke som slår mig när jag siter här och bläddrar i det jag läst och det jag strukit under är just det att Carlgren & Marton säger om kunskap i dess sammanhang, att kunna använa sin kunskap i praktiken. De tror på en utveckling mot att det är kunskapen i dess sammanhang som skall bli det viktiga i skolan och inte så mycket just att klara av vissa kurser.

På min högstadieskola så var vi väldigt många invandrare. Jag minns när niorna över mig skulle ha sin skolbal och vi som var åttor fick servera. Vid middagen så höll en av lärarna ett tal om en kille som lärt sig tala inte mindre än 7(det var 7 eller 9) olika nya språk under sin högstadie tid. Detta hade han lärt sig utöver sina andra ämnen(som jag inte har en aning om hur denne klara). Men just det att lära sig 7 språk på 3 år tycker ja är helt otroligt.Även om han "bara" kan tala det och göra sig förstådd. Detta är riktig kunskap som han lärt sig genom att pratiskt tillämpning med sina vänner och bekanta. Han hade antagligen ett genuit intresse för språk men hans sociala miljö gav han också möjligheten. Något som jag tycker man kan tänka på som lärare. En elev som denna måste kunna ha varit en väldig resurs för resten av klassen och genom att visa hur viktig han är så kanske även intreset för andra ämnen kan skapas?

Reflektion av del 3 i Lärare av imorgon

Själv är jag nu inne på mitt 14:e år i skolan vilket är en otroligt lång tid och ändå är jag inte klar med min utbildning. Mina föräldrar har gått färre år än vad jag redan gjort men har många gånger otroligt mycket mer kunskap än mig kring olika saker. Carlgren & Marton tar upp att ju längre människor går i skolan, desto osyligare har vardags- och arbetslivets lärande blivit. Det är endast det formella lärandet och kunskaperna som blir viktiga. Deta tycker jag känns skrämmande. Hur blir det för de människor som inte klarar av skolsituationen? Vad blir de? Och är mina föräldrar då mindre kunniga och kanske även världa för att de gått så kort tid? Nej jag hoppas verkligen att man kan hitta ett sätt för alla. Kanske gör den nya gymnasieformen att en förändring blir till skott.

Praktik, vecka 2

Ni har man kommit in i Praktiken och det är fullt upp..känns väldigt trist att snart lämna de goa lärare och elever man träffat.. Vet ju att jag antagligen kommer göra nästa praktik på en annan skola så därför blir det ännu tristare..Men mycket har man lärt sig och mycket kommer man kunna reflektera över under en längre tid framöver, vilket känns bra. Fick va stand in en kort lektion i ämnet franska(kan ingen franska allas) en stund och nu förstår jag hur viktigt kunskapen om sitt ämne är för att kuna få respekt av sina elever. Någon de kan se som förebild och se upp till. =) Längtar så tills jag ska få börja med Svenska studierna..

Min Absolut första VFU

Har idag gjotr min första VFU dag någonsin och det känns toppen. Mycket att ta in och många nya ansikten och namn att lära. Något som inte är min starkaste sida :P
Men men än så länge känns det som jag har koll på läget men en fråga om kom upp i mina tankar var: Hur skall man klara av att tillfredställa ALLA elevers behov i en klass? Är det möjligt? Blir det lättare/svårare om man arbetar över gränserna?
Jag vet inte men kanske får jag en egen åsikt under min VFU tid. En sak vet jag i alla fall med all säkerhet. Det kommer bli massa fler frågor desto längre VFUn går..

Reflektion av del 2 i Lärare av imorgon

"För att man skall kunna urskilja något måste man ha upplevt och uppleva variation" skriver Carlgren och Marton i sin bok. Med detta menar de att om man exempelvis bara hör svenska och aldrig fått uppleva något annat språk så blir detta det samma som språk i allmänhet, medans om det varit en person som hört massor av språk så blir begreppet varierande beroende på vilket språk man talar om. För att kunna begrika och hantera företeelser så måste man kunna urskilja bestämda kritiska drag.

Detta tycker jag var en intressant aspekt som jag själv aldrig tidigare tänkt på men som jag tror det ligger mycket i. Det finns ett ordspråk som säger "ju mer man lär sig desto mer förstår man hur lite man egentligen kan. Medans den som säger sig kunna allt egentligen kan väldigt lite". Vet inte om Carlgren och Marton syftar på samma sak men själv känner jag att de finns vissa paraleller. Vad tycker DU?

Reflektion av del 2 i Lärare av imorgon

Carlgren och Marton tar i sin bok, lärare av imorgon, upp att elever uppfattar saker på olika sätt. Detta för att man som individ har olika kunskap och erfarenheter sedan tidigre. I detta påstående håller jag fullständigt med. Innan gymnasiet gick jag på en invandrar tät skola där hög volym och mycket kroppspråk hörde till det "normala" och inget jag reflekterat något över. När jag sedan började på gymnasiet hamnade jag i en klass med mycket svenskar och där kulturen var en annan. Mina nya klasskamrater ansåg att mina gamla klasskamrater var skrämmande då de lät och stojade mycket.

Detta hade och göra med att vi hade helt olika bakgrund och uppfattade samma situation på två helt olika sätt. Men efter att ha diskuterat och bekantat sig med varandra så hade mina nya klasskamrater inga problem med mina gamla. De fick en ny syn integrerad i sitt sätt att tänka.

Allt detta tror jag är vicktigt som lärare att tänka på och även att man skall ta till vara på allas olika erfarenheter och kunskaper.